Barns rättigheter och barnrättsperspektivet har under senare år stärkts i lagstiftningen. Barnets bästa ska vara en självklar del i allt arbete som rör barn. Barn ska också ges möjlighet att vara delaktiga i alla frågor som rör dem. Vi arbetar aktivt för att barns rättigheter ska få genomslag även i praktiken.
FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, är en internationell konvention som innehåller bestämmelser om barns särskilda mänskliga rättigheter. Syftet med konventionen är att stärka barnets rättsliga status genom att tydliggöra att barn är rättighetsbärare och experter på sina egna liv.
Barnkonventionen antogs av FN:s Generalförsamling 20 november 1989. Sverige var ett av de första länderna i världen att ratificera barnkonventionen som trädde i kraft i Sverige 1990. Sedan 1 januari 2020 är barnkonventionen lag i Sverige, vilket innebär att barnet som rättighetsbärare får en stärkt ställning och att de som arbetar med barn som befinner sig i missgynnade livssituationer får ett skarpare juridiskt verktyg. Genom att göra barnkonventionen till lag är tanken att den ska få ett större genomslag i praktiken. Prövningar i domstol och annan rättstillämpning efter införandet kan förtydliga hur barnkonventionen som nationell lag kan komplettera annan lagstiftning, och vilken betydelse det kan få för verksamheter inom vård och omsorg.
Ett barnrättsperspektiv innebär att ha barnkonventionen och barnets rättigheter som utgångspunkt i arbetet med barn och i beslutsfattande som rör barn. Det innebär att belysa en fråga utifrån de rättigheter varje barn har enligt barnkonventionen. Det innebär också att väga in hur rättigheterna tolkats av FN:s barnrättskommitté i dess rekommendationer och allmänna kommentarer. För att säkerställa ett barnrättsperspektiv ska som minimum barnkonventionens fyra grundprinciper ha beaktats, men gärna fler av rättigheterna.
Läs mer om barnkonventionen och barns rättigheter.